Je

Jag är en väntande människa, en person som hänger upp sitt liv på "nästa" händelse. För två veckor sedan vid den här tiden bodde jag i Halmstad men väntade på att flytta. En vecka tillbaka i tiden hade vi precis flyttat hit och jag väntade i första hand på att affärna skulle öppna så jag kunde införskaffa de saker vi behövde och inte behövde för att överleva vår nya vardag.  I andra hand väntade jag på att D skulle komma hem från jobbet. Idag går hela min dag ut på vänta på att klockan ska bli 20.00 så jag kan bli besviken på Biggest Loser Sverige för att det inte lever upp till den amerikanska versionen. 

En väntande människa är ofta tom, för känslan som kommer efter det stora "eventet", läs idag Biggest Loser, som man väntat på är tomhet. Nu är det över. Därför börjar man tänka på nästa stora händelse och återgår till att vänta. En lång evig väntan med inblickar av tomhet.

Jag har sedan jag flyttade hit har jag åstadkommit en hel del; jag har kommit in på min utbildning, fått extrajobb, hittat ett nytt fotbollslag att träna med, hittat ett elljusspår att motionera i, spanat in området mm. Allt detta känns duktigt då vi endast bott här i en vecka men jag lyckas inte riktigt njuta av resan till mina små mål. Jag väntar istället; på träningen imorgon, på första arbetspasset på torsdag och på skolan som börjar den 27.

Nu är det dags att sluta vänta och börja leva