Fokus och starka känslor...

...har denna onsdag bjudit på.

Tror du att dina tankar styr det som händer dig? Att dina tankar skickar ut en signal i universum som sedan ger oss precis det vi tänker? Förmiddagspasset i skolan handlade just om detta. Hur våra tankar styr det som händer i livet. Det vi lägger vårt fokus på är det som präglar vår vardag. Hänger du inte riktigt med i mitt resonemang så kan du titta på filmen The Secret (http://www.youtube.com/watch?v=_b1GKGWJbE8). Den handlar just om det här fenomenet. Hemligheten som de pratar om är just tankarna vi tänker blir som en magnet tillbaka till oss. Tänker vi endast positiva tankar och lägger vårt fokus på det positiva vi har och vill ha i vårt liv så är det just dessa tankar som bli vår verklighet. Våra tankar blir vår verklighet! Det vi tänker händer. Det gäller även negativa tankar, samma lag. De negativa tankarna blir vår verklighet.
För att komma ifrån att dra till oss det negativa måste vi ändra vårt fokus. Lägga om fokus till det positiva vi vill ha i vårt liv. "Jag kommer få det där jobbet". "Jag kommer hitta min livs stora kärlek". Då kommer dessa tankar bli till verklighet.

Jag tror inte på detta till hundra procent. Allt kommer inte inträffa trots att vi verkligen lägger fokus på det men tankens kraft är enorm och vi kan komma lång genom att fokusera på det som är bra och det som vi verkligen vill ha. Det är lätt att tänka negativa tankar och extremt svårt att vända dem till positiva men allt går om man bara bestämmer sig och ger det lite tid. Jag tror att vi kan tänka oss väldigt långt i livet, bara vi tror på de tankar vi har. Det går inte att lura och fejka sina tankar, de måste vara äkta.

Eftermiddagen blev extremt känsloladdad. Vi fick göra en teambuildingsövning som gick ut på att göra en tidslinje över sitt liv. Linjen skulle följa vårt livs medgångar och motgångar, hur vi mådde och varför vi kände på ett visst sätt under vissa tidsperioder. Det blev en väldigt tung övning där det kom fram livshistorier som man inte ens kunde föreställa sig. Det vara många modiga människor som klev upp inför resten av klassen och berättade om sina värsta upplevelser. Hela klassen var djupt tagen efter denna övning och det var många tårar som föll men det känns som vi idag knöt ett band som tar flera år för människor att knyta. Det var tungt och jobbigt men ändå en känsla av befrielse att få berätta om sitt innersta. En del saker som vissa varit med om går inte att relatera till och en del saker triggar något från sitt eget liv. Det var extremt många känslor och man blev både varm och iskall, grät och skrattade. Det var starkt! För att våga öppna upp sitt innersta och återge det till en grupp människor som man endast känt i några veckor krävs enorm tillit och känsla av trygghet. Från och med idag kommer jag aldrig känna mig otrygg med att ställa mig upp i vår klass och berätta om mig själv, mina tankar och mitt liv. Jag känner fullständig trygghet! Är glad att få vara med om en övning som den här ihop med dessa människor. Det är ett privilegie att känna tillit och det gör jag verkligen till alla de 25 andra som läser till Hälsoutvecklare med start 2010. Ni är bäst!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0